Har uppfattat att jag ibland uppfattas som smart (ibland som dum, jättedum), vilket vanligen är å det yttersta positivt. Ibland innebär det att jag tror mig uppehålla min smarthetsfasad bäst genom att anta en intellektuell tystnad, gärna med ett tillhörande smått lyft ögonbryn för att förtydliga min funderan - som inte alltid är befintlig.

Ibland funderar jag över varför målare och annat löst folk ska börja jobba vid tid usch-fy-och-skam-vad-gör-människor-uppe-nu-morgon. Särskilt idag då mitt alarm knappt hade hunnit ringa innan mitt hem hade belägrats av diverse tejp, spackel och annat-som-mitt-ordförråd-inte-är-stort-nog-att-presentera-vid-namn. Då händer det att jag svär tyst för mig själv, men väljer att - efter att målaren kallat mig vacker - finna en förklaring i att väggar såklart är mer mottagliga för färg och tapet tidigt på morgonen än andra tider på dygnet.

Fördelen med att vara akademiker är att man tillåts - och nästan förväntas - vara orimligt okunnig på andra områden. Jag tackar.